SE8 är Deptford som en gång var känd för sitt kungliga varv. Idag är det svårt att se många tecken på det arvet, men det finns några fragment av historiskt intresse bland 1900-talets utveckling.
Vi börjar vår vandring vid Deptford Post Office, som ligger på nummer 301 Evelyn Street, SE8, som ligger ganska utanför Deptfords centrum. Sväng höger ut från postkontoret och ta sedan första höger som är Grove Street. Fortsätt längs Grove Street förbi en blockerad ingång, vid hörnet av Leeway.
Vi är precis där Royal Dockyard var och om vi kunde ta oss igenom den porten skulle vi gå in på en enorm tomt i väntan på ombyggnad, mer av det anon.
Fortsätt förbi en park på höger sida som heter Pepys Park. Vi är nu vid Pepys Estate, namngiven som en påminnelse om att Samuel Pepys var en regelbunden besökare här i slutet av 1600-talet när han arbetade för marinen.
Denna egendom byggdes ursprungligen i slutet av 1960-talet och var en spektakulär utveckling där människor och bilar hölls åtskilda.
Här är en länk till en intressant artikel om godset och dess historia:https://municipaldreams.wordpress.com/2015/08/04/the-pepys-estate-deptford-for-the-peaceful-enjoyment-and-well-being-of-londoners/
Fortsätter längs Grove Street, förbi en gata som heter Longshore. Då kommer snart på höger sida att vara vårt första riktiga stopp.
Stopp 1: Royal Victoria Victualling Yard
Och här är en liten skylt som förklarar vad dessa byggnader var.
Deptfords Victulling Yard tillverkade och lagrade mat, dryck, kläder och möbler för flottan. Den låg uppströms huvudvarvet och härstammar från 1700-talet. De två varven slogs samman fysiskt när varvet expanderade och båda var inneslutna av en mur.
Namnet Royal Victoria Victualling Yard kom till 1858 efter ett besök av drottning Victoria. Trots stängningen av det faktiska varvet på 1800-talet fortsatte det att tillhandahålla förnödenheter till flottan fram till 1961.
Gå genom den här lilla gården och ut på andra sidan och sväng vänster. Här finns en härlig 1700-talsterrass med hus.
Och det här är vyn som tittar åt andra hållet, som visar hur detta fragment av georgisk elegans finns kvar i den "utopiska" visionen om ett bostadsområde från 1960-talet.
Hur som helst fortsätt gå så kommer du till floden och det här.
Stopp 2: Deptford Strand
Här har vi några gamla Rum-lager som renoverades och byggdes om till lägenheter som en del av utvecklingen av Pepys Estate.
Det finns en skylt i slutet av en av byggnaderna som noterar varvets koppling till Sir Francis Drake. Drottning Elizabeth I besökte Royal Dockyard den 4 april 1581 för att riddaren Drake.
Och den här terrassen vid floden slutar ganska abrupt.
Detta område framför kallas Convoys Wharf och det var här Old Royal Naval Dockyard var centrerat. Det var också en av de sista fungerande kajerna vid floden, efter att ha förvärvats av News International 1986. De använde detta för att importera papper. News International sålde sajten 2008.
Det har funnits många planer under de senaste 15 åren för att utveckla platsen. Slutligen godkändes en plan av Terry Farrells och Partners arkitektpraktik för cirka 3 500 bostäder tillsammans med viss kommersiell utveckling av dåvarande borgmästaren Boris Johnson i april 2014.
Enligt Evening Standards rapport dåhttp://www.standard.co.uk/news/london/boris-johnson-backs-1bn-deptford-development-9227796.htmlborgmästarens beslut "kräver att byggherrarna ska sörja för två lokala projekt: restaureringen av Sayes Court Garden, där trädgårdsmästaren John Evelyn drev en berömd egendom; och en plan för att återuppbygga ett krigsfartyg från 1600-talet som heter Lenox.”
Tydligen har de flesta av Tudor, Stuart, georgianska och viktorianska strukturer ovan marknivå som överlevt fram till 1950-talet förstörts. Men en struktur som undgick rivningen är Olympia Warehouse. Detta var en ovanlig gjutjärnsbyggnad byggd på 1840-talet men det verkar inte vara möjligt att se detta från gatan. Tydligen kommer detta att rustas upp som en del av utvecklingen. Hur som helst går det långsamt och det finns inga tecken på någon utveckling tre år efter borgmästarens godkännande.
En dag kommer flodvandringen utan tvekan att fortsätta här men vi måste gå bort från floden för att fortsätta. Du kommer att se Pepys Park framför dig. Parken är i två sektioner och du måste gå rakt igenom båda delarna för att komma tillbaka till Grove Street.
Gör sedan vänster vid Grove Street och fortsätt tills du passerar Barnes Terrace. Strax efter det kommer du att se en liten delpark på vänster sida. Gå in där.
Stopp 3: Sayes Court Park
Den här lilla parken är ett fragment av dödsboet efter dagbokföraren John Evelyn som bodde i Deptford från 1652 till 1694. Han hade ett hus här som hette Sayes Court, och naturligtvis Evelyn Street där vi började är uppkallad efter honom.
Evelyn hade ärvt huset när han gifte sig med dottern till Sir Richard Browne 1652. På 1670-talet anlade Evelyn trädgårdar i fransk stil, så jag undrar om någon del av detta är det som kommer att återställas av utvecklarna av Convoys Wharf.
På tomten låg en stuga som hyrdes av mästaren Grinling Gibbons 1671. Det sägs att Evelyn introducerade Gibbons för Sir Christopher Wren och så Gibbons kom att anställas av Wren i synnerhet för att arbeta på St Paul's Cathedral. Gibbons utsågs senare till mästare som skärare åt kung George I.
Evelyn flyttade till familjens "säte" i Surrey 1694 och ärvde det så småningom 1699. Sayes Court släpptes ut och dess mest kända hyresgäst var den ryske tsaren Peter den store under tre månader 1698. Vi kommer att höra mer om honom senare.
Sayes Court revs i slutet av 1720-talet och ett arbetshus byggdes på platsen. En del av egendomarna runt Sayes Court köptes 1742 för att bygga Victualing Yard, som vi såg resterna av just nu.
När du går genom parken kommer du att se detta gamla träd.
Och det finns en blygsam skylt på räcken som förklarar att detta fikonträd planterades av den ryske kungen Peter den store våren 1698 under en tre månaders vistelse på inbjudan av den engelske kungen William III. Han var här för att studera skeppsbyggnad. Skylten fortsätter att säga att trädet är under skydd av den ryska ambassaden och är under videoövervakning.
Gå nu ut ur parken till Sayes Court Street och i slutet strax innan du kommer tillbaka till Evelyn Street sväng vänster in på Prince Street. Gå längs denna tills du når Watergate Street som korsar Prince Street. Ta vänster här och gå längs Watergate Street med Convoys Wharfs stora mur på vänster sida. Vårt nästa stopp är bara en bit på höger sida.
Stopp 4: Twinkle Park
Detta vackra lilla grönområde är en gemensam trädgård som startade som ett projekt 1993. Den drivs nu på uppdrag av kommunen av en stiftelse.
Berättelsen om Twinkle Park och närliggande Charlotte Turner Gardens kan hittas på Twinkle Park Trusts webbplats:http://twinklepark.org.uk/about-us/our-history
Med alla nedskärningar inom lokalförvaltningen är detta kanske det enda sättet som några av våra omhuldade öppna ytor kan hållas till en anständig standard.
Nu strax bortom parken och som skiljer den från flodens fasad ligger en gammal kajbyggnad.
Gå nerför gränden till vänster om byggnaden för att nå floden.
Stopp 5: Payne's Paper Wharf
Detta var Payne's Paper Wharf, nu renoverat och byggt om som kommersiellt och bostadsområde, i en utveckling som heter Paynes och Borthwick.
Den sistnämnda är nästa kaj längs vilken var en kall köttaffär och har totalrenoverats. Payne's Wharf byggdes 1860 för ett företag av mariningenjörer som heter John Penn and Sons. Från 1937 blev det Payne’s Paper Wharf
Idag finns bara den italienska fasaden kvar. Resten är modernt. Härifrån kan du se längs floden västerut mot Convoys Wharf och platsen för Royal Dockyard.
Tvärs över floden ligger Isle of Dogs och Canary Wharf.
Och österut ser man mot Greenwich.
Nu måste du ta stigen vid sidan av Payne’s Wharf-byggnaden och när du kommer till vägen sväng vänster och följ denna runda till där du kan komma tillbaka till floden, som ligger precis vid Ahoy Boating Centre. Väl framme vid floden igen kommer du att se vårt nästa stopp framför dig. Vi är nu förresten i ombyggnaden av Millennium Quay.
Stopp 6: Staty av Peter den store
Där finns inte bara fikonträdet planterat av Peter den store, utan det finns också denna ganska udda staty av honom vid floden i Deptford.
Det är något fel med Peter den stores proportioner – tycker du inte att hans huvud är för litet?
Och vid sin sida har han en liten tron (uppenbarligen var detta hans resande tron) och en sorts en gycklare som ser ut (Detta var en av hovdvärgarna).
Det finns inskriptioner på engelska och ryska.
Den installerades här 1998 för att fira 300-årsminnet av Peter den stores tid när han studerade skeppsbyggnad.
Det finns mycket mer detaljer på denna länk:http://www.waymarking.com/waymarks/WMT4AY_Peter_the_Great_Deptford_Greenwich_London_UK
Floden sidopromenaden kröker inåt landet här när vi har nått Deptford Creek.
Stopp 7: Deptford Creek
Det är här floden Ravensbourne kommer till Themsen.
Denna vattenväg används fortfarande och gångbron här är faktiskt en svängbro och måste öppnas då och då.
Fin utsikt över Canary Wharf härifrån
Gå nu längs bäcksidan och över Creek kan du se Greenwich igen. Till vänster om kyrktornan precis synligt är det kungliga observatoriet med den berömda röda bollen som faller varje dag klockan 13.00.
Fortsätt gå så kommer du till Clarence Road, där du svänger höger. Fortsätt längs denna och korsa Glaisher Street. På väg rakt fram är en gata som heter The Stowage. Du kommer att se vårt nästa stopp längre fram till höger. Det finns en ingång till kyrkogården från sidosvängen.
Stopp 8: St Nicholas Church
Detta är den gamla församlingskyrkan i Deptford. Enligt arkitektgurun, Pevsner, är tornet från 1500 men kyrkans kropp byggdes om 1697. Det är därför det ser ut lite som många stadskyrkor som återuppbyggdes efter den stora branden. Denna byggnad lämnades som en ruin av andra världskrigets bombningar och vad vi idag är en rekonstruktion från 1958.
Och här vid porten står en liten skylt som förklarar lite om kyrkan
Tyvärr finns det ingen pittoresk liten by att gå med denna gamla kyrka. Det är omgivet av bostadsområden från 1900-talet.
Gå nu som om du hade svängt till vänster ut ur kyrkporten. Du kommer att vara i korsningen mellan The Stowage och Deptford Green och framför dig kommer du att se McMillan Street. Gå vidare ungefär som om du har gått direkt från The Stowage. Detta leder dig till en huvudväg i slutet (Creek Road) och sväng höger. Gå längs Creek Road och korsa över. Sväng vänster in på Deptford High Street.
Detta var kanske en gång lite mer intressant men idag kantas det av billiga affärer och takeaways. När vi passerar ta en titt på Albury Street, den andra gatan till vänster.
Hållplats 9: Albury Street
Pevsner säger att den här gatan anlades och utvecklades av Thomas Lucas, en lokal murare, från 1706 och framåt. Endast fyra ursprungliga hus på södra sidan finns kvar men den norra sidan har en härlig uppsättning av blygsamma georgiska radhus, som på något sätt har överlevt "slumrensningen" som inträffade här omkring.
Och de har härliga verandadetaljer.
Stopp 10: St Paul's Church
När du beger dig nerför denna ganska deprimerande High Street kommer du att se lite grönt till vänster. Och i slutet är denna ganska magnifika kyrka.
Pevsner beskriver St Paul's, Deptford, som "En av de mest gripande 1700-talskyrkorna i London: stor, dyster och viril." Vilken intressant samling ord för att beskriva denna vackra kyrka. Pevsner gillade uppenbarligen denna kyrka som ägnade två hela sidor åt den.
Den ritades av Thomas Archer (som också var ansvarig för St John’s Smith Square) och en av de nya kyrkorna som byggdes som ett resultat av en lag från parlamentet 1710. Detta inrättade en kommission för att bygga 50 nya kyrkor i London. Dessa kyrkor finansierades av en skatt på kol som ursprungligen hade införts för att betala för återuppbyggnaden av St Paul's Cathedral och andra stadskyrkor efter den stora branden 1666.
När du återvänder till High Street ser du en järnvägsbro. Sväng höger direkt efter det och du är vid vår nästa hållplats.
Hållplats 11: Deptford Station
Stationen kanske inte ser den ut, men det har faktiskt gått länge sedan London och Greenwich Railway öppnade sin första linjesträcka mellan Spa Road, Bermondsey och Deptford i februari 1836. Linjen nådde västerut till London Bridge i december 1836 och österut till Greenwich i december 1838.
Den ursprungliga stationsbyggnaden revs av Södra järnvägen, men det vi ser idag är en ännu nyare ombyggnad från 2012.
Om du går upp till den London bundna plattformen har du en fin utsikt tillbaka mot centrala London. med Shard och BT Tower mest framträdande.
Du kan också se denna ganska udda syn - en viadukt som går nästan i rät vinkel mot stationen.
Annars kan du se den från Deptford Market Yard, vid stationsingången. Det är ganska spännande då det ser ut att vara för skarpt och i vinkel mot järnvägen för att ha burit spår.
Anledningen förklaras i en liten plakett på sidan av viadukten.
Tja, vad kunde det annars ha varit. Linjen här gick helt och hållet på tegelviadukter högt över gatorna så man kan förstå varför järnvägen bestämde sig för att en vagnsramp kunde vara nödvändig. Märkligt nog verkar det vara den enda biten av den ursprungliga stationen från 1835 som har överlevt.
Strax bortom vagnsrampen finns ett litet torg och i ena hörnet av en modern byggnad som inrymmer Albany Theatre, vårt sista stopp.
Stopp 12: Albany Theatre
Detta kan vara en modern byggnad men Albany Theatre har lite historia bakom sig.
Enligt teaterns hemsida:
"The Albany … grundades ursprungligen 1894 som The Deptford Fund av en grupp filantropiskt sinnade människor. Fondens grundare ville förbättra situationen för Deptfords samhälle, av vilka många led av fattigdom och nöd och de negativa effekterna av arbetslöshet som ett resultat av stängningen av hamnen 1869.
Deptford Fund gav ekonomiskt stöd till lokala välgörenhetsföretag, men beslutade inom några år att finansiera sina egna projekt inom ett specialbyggt center. 1898 lades grundstenen till Albany Institute och 1899 invigdes byggnaden, i hörnet av Lamerton Street, Albury Street och Creek Road, av dess beskyddare, The Duchess of Albany.”
Institutet blev hem för en teatergrupp på 1960-talet men teatern brändes ner i en mordbrand 1978. Den gamla byggnaden revs för att ge plats för vägbreddning och 1982 invigdes en ny Albany på den nuvarande platsen officiellt av dess ny beskyddare, Diana, prinsessan av Wales.
Och idag fungerar det som en konstresurs för samhället. Här är en länk till deras hemsida om du vill veta merhttp://www.thealbany.org.uk/about/27/About-Us
Det för oss till slutet av vår lilla rundtur i SE8. Deptford är en intressant men lite frustrerande plats. Det finns lite som påminner oss om att detta var ett viktigt marinvarv under ett par århundraden. Det finns inte heller mycket att berätta om att detta var ett av stoppen på den första passagerarjärnvägen i London. Men det har ett par vackra kyrkor och några andra intressanta äldre byggnader, för att inte tala om Peter den store-kopplingen, vilket var något oväntat.
För vidare resor är vi nu nära Deptford station med sina reguljära tåg på Southeastern-rutten in och ut från Cannon Street.
Annons